Ung mamma, min historia
Kategori: Allmänt
Jag fick alltså mitt första barn 2012, då var jag 20 år gammal. Jag och barnens pappa hade ingenting och då menar jag verkligen ingenting när jag blev gravid. Inte ens ett boende hade vi.. fy fan rent ut sagt vad vi kämpade under den perioden jag var gravid. Min graviditet var helt otrolig, inte ens illamående hade jag.
Det som är tvisten med det här är att graviditeten var planerad, in i minsta detalj. Ägglossningstest och allt haha.
Och varför i hela friden ställer man sig och blir gravid medvetet i en sån ansträngd situation undrar säkert ni?
Jo med det enkla svaret att det bara kändes så himla rätt. Det är det jag kan säga. Ni vet den där känslan när det bara känns så jäkla bra i magen av det beslut man har tagit. Sen är jag en evig optimist, allt löser sig.
Och under graviditetens gång så löste sig faktiskt allt. Vi fick förstakontrakt på en lägenhet, barnens pappa fick fast jobb och jag fick ett säsongsjobb på falu gruva.
Allt löste sig, tadaaa! ;)
Klart som tusan att det har varit kämpigt, det ska jag inte sticka under stolen med. Det har varit många tårar ska ni veta.
Vi har fått överbevisa många i vår närhet..
Andra barnet fick jag 2014, då var jag 22. Då hade jag börjat på sjuksköterskeprogrammet och hunnit gå nästan 1 år då jag födde. Och där kommer mitt driv och envishet in, på gott och ont... jag var "mammaledig" i två veckor innan jag körde igång med plugget igen.
Och där kommer ett tips från coachen in, gör inte så!! Du kommer inte att palla, du går in i väggen. Vilket jag gjorde.. och då pluggade jag på distans med några enstaka träffar i månaden. Pluggade tills dagen innan jag födde på bf. Hade ett seminarium i mikrobiologi kommer jag ihåg.
Sen finns det en hel del mer att tillägga till den här historien men då blir det en bok och jag vill inte tråka ut er i onödan. ;)
Men det jag vill säga med det här inlägget är att det är skittufft att skaffa barn i det läget jag gjorde.. rekommenderar det verkligen inte. MEN känns det bra och rätt, gör det!!! För det är verkligen så, allt löser sig. Men tänk verkligen efter först.
Barn är verkligen det finaste man har men Gud vad man har haft dåligt samvete och varit extremt stressad för att man verkligen kämpar för att få det att gå ihop ekonomiskt.. det är inte roligt men så himla värt det i slutändan.
För allt löser sig, det blir bra. Jag lovar.
